Begreppet indie rock används vanligtvis för att beteckna en stil som förmodligen inte är en strukturerad stil och huvudsakligen för att karakterisera ett band oberoende aktivitet som i de bästa fall får stöd av små skivbolag. Det ryska bandet Mari!Mari! är ett exempel i en sådan bemärkelse, som tack vore engagemang av bokningsbolaget IceCreamDisco och en stor satsning på de sociala nätverk försöker nå en ännu bredare publik som även går utanför de nationella gränserna. De faktiskt planerar att spela i Stockholm under våren, i slutet av mars. Läs mer →

Supergrupper behöver inte vara synonymt med egocentriskt tävlande musiker utan samarbetsförmåga. Electronic, The Glove och Amor De Días är tre exempel på varför termen inte alltid kan klassas som ett skällsord. Läs mer →

Som en trött gammal bandare, som gått om och om tills den slitit ut banden, som troget gått varv efter varv med de gamla älskade kassetterna tills små repor börjat bilda det klassiska raspet i bakgrunden. Så låter inte riktigt Tired Tape Machine, men känslan som bryter igenom är den av ett gammalt älskat kassettband som kanske gått lite för många gånger men ändå håller. Läs mer →

Drylight släppte sin första singel år 2006, under namnet ”Milou”, men det dröjde ända fram till juni 2011 innan de till slut släppte en fullängdare, denna gång under namnet ”Drylight”.

Drylight består av Daniel Lugn (sång, gitarr, klaviatur och slagverk) Johan Thärnström (gitarr, sampling pad och sång), Peter Bindzau (bas, sampling pad och sång) och Martin Comstedt (trummor, slagverk, sampling pad). De har sålt ut Debaser Slussen och anses vara en av de mer lovande akterna inom ny svensk rock.
Läs mer →

Ett mjukt, genomskinligt sund är det som levererar det Stockholmsbaserat band Peacock Farm. Med sin homonyma-självproducerad debut skiva (Peacock Farm) som släpptes i början av året, har bandet börjar en resa som kan förvisso blir lång och full med förmodan. Läs mer →

Att spela städad och trallvänlig pop för en smal men inbiten publik är ingen nyhet inom musikvärlden, men på senare år har företeelsen förflyttat sig från de mer typiska länderna till sydöstra Asien, Sydamerika och Finland. Det kanske verkar väldigt långsökt att bunta ihop vårt kära grannland med länder på motsatt sida av jordklotet, men i aspekten att de varit sena att anamma ett specifikt sound är de väldigt lika, även om de olika typerna av sound ter sig tämligen olika beroende på vilken region de utvecklas i (vilket vi kommer att få läsa mer om).

Finland har länge haft en väl befäst position inom diverse avarter av hårdrock och metal men på senare år har det mer eller mindre spottats ut små popband därifrån. År 2006 spelade Cats On Fire på Emmabodafestivalen och detta får markera startskottet för exporten och uppskattningen av finsk pop i Sverige. Läs mer →

Jag lyssnar väldigt sällan på R’n'B. Men jag lyssnar för tillfället väldigt mycket på Äckligt, Ansiktets senaste singel . Herbert Munkhammar (Maskinen/Afasi & Filthy) och Erik Nordströms (Lilla Sällskapet) bildar denna geniala duo. Läs mer →